Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Kulturens roll

Nya inlägg

Arbete i samklang med livet

"Du kommer aldrig att återfå din arbetsförmåga. Du får nog acceptera att bli sjukpensionär."

Så sa min utredare på Försäkringskassan. Året var 2005 och jag var 34 år.

Jag protesterade förstås. Sa att jag är på väg, att jag känner att det går åt rätt håll. Påpekade att jag hade varit borta från arbetslivet i 3 år, varav ett år gått åt till barnafödande. Menade på att även om det tar 3 år till, så har jag ändå ca 40 år kvar som yrkesverksam.

De vek sig och jag kämpade vidare.
Men vad hade hänt om jag hade varit bara lite svagare, bara lite mindre envis? 

För mig kändes det som en dödsdom. Jag fick en gråtklump i halsen. Inte jobba? Jag som älskar det! I det skedet av mitt liv var det fortfarande grunden för min existens: Att prestera. Det var totalt knäckande att bli bedömd som slut, för jag ville ju. Bidra. Skapa. Förbättra. Vara en del av det goda i samhället.

Eftersom vi har de regler vi har kring sjukförsäkring, så hamnar vi i ett ingenmansland av icke-deltagande. Du får om…

Livets cykler

När jag fyllde 40, bestämde jag att jag fyllde 4.0 – den fjärde versionen, helt enkelt.

Den första versionen var barnet och ungdomen, den jag uppfostrades till, den som bodde med sin födelsefamilj i det lilla samhället där världen var färdig. Hon som sågs som en introvert pluggis, finbarn som dansade, hon som alltid maxade alla prov. En outsider i rostbrun cape och filthatt. Flickan som skulle bli forskare, läkare, advokat eller åtminstone journalist.

Den andra var tjugoåringen som gav sig ut och testade att stå på egna ben, som åkte till borgarstaden för att plugga men som blev koreograf och regissör. Hon som på tåget dit bestämde sig för att kliva av som en extrovert och självsäker person, som lyfte fram allt det kreativa, drivna och busiga i sig själv och alla. Hon som startade och drev dansskola för tusentals barn och ledde stora musikaluppsättningar, gick på premiärer och var som solen.

Den tredje var mammakvinnan, som födde barn och renoverade hus. Som blev ordförande för föräldr…

Leva i lycka

Mesta möjliga lycka åt så många som möjligt. Men vad är lycka? När uppstår den? Vad gör mig lycklig?

Oh, det var inte svårt. Redan som tonåring insåg jag att även om jag hade stor fallenhet för teoretiska studier och var högpresterande i skolan, så gav det mig absolut ingenting. De roliga ämnena – svenska, engelska, historia, bild, musik, religion, franska, spanska, marknadsföring – var roliga för att jag fick vara kreativ där och att de gav mig upplevelser.

Att försöka förstå andra människor, med andra livsåskådningar eller i andra tidsåldrar var roligt och spännande. Det handlade om att kunna leva sig in, att fantisera och uppleva. Att skriva (på vilket språk som helst) är skapande. Däremot var jag inte så förtjust i grammatik och förstod inte alls varför mitt ständiga argument för varför jag valde en viss verbform "det hör man ju" inte räckte.

Men roligast av allt var dans. Jag dansade och dansade, så mycket jag kunde. Jazz, balett, modernt, stepp förstås, karaktärsdans. …

Rensa ut och bjud in förändring!

Vi omger oss med saker. Möbler, kläder, porslin, apparaturer av olika slag, hudvårdsprodukter och gud vet vad. Ofta har vi otroligt mycket prylar omkring oss – långt mer än vi använder och behöver. Någon sa att "man ska inte ha mer saker än man kan ta med sig upp i en tall" och det kanhända vara sant, men jag är inte så asketisk. Jag tycker om att ha bra, vackra och funktionella saker tillgängliga.

För oss som äger mer än vi kan ta med upp i en tall är det viktigt hur vi ordnar och förvarar. Det är nämligen så att de saker vi lägger på hög binder energi. De skapar stagnation, orörlighet, stillastående. Speciellt om sakerna är trasiga, inte helt funktionella eller bara inte riktigt älskade.

Därför är det bra att rensa ut då och då. Den där vackra skjortan som du aldrig har använt är värd ett bättre öde än att hänga i din garderob. Mormors teservis må vara vacker, men vad gör den för nytta i en kartong i källaren?

När livet är lite trist, du upplever att du står stilla eller s…

När jag blir stor

"Vad ska du bli när du blir stor? Rita en bild och berätta för dina kamrater."

Det var årskurs 2 i skolan. Barnen runt omkring mig satte fart. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och lärare började ta form. Jag visste precis vad jag skulle rita!

Tips till intresserade:
1 Om du går i en skola i ett sekulariserat arbetarsamhälle, där INGEN (och jag menar ingen) är religiös, säg inte att din framtidsdröm är att bli Jesus.
2 När den snälla läraren säger att du får ångra dig, dräm inte till med President som nummer två.

Det är inte lätt att vara barn. Jag var sju år, eftersom jag hade börjat ett år tidigare i skolan, och hade inga som helst begrepp om lagom eller möjligt. Vadå, Jesus gick väl inte i Jesus-skola? Vad är det som säger att inte jag kan bli nästa Jesus? Och jag veeet att vi inte har president i Sverige, men vad är det som säger att det är så när jag blir stor? Förresten kanske jag vill bo någonstans där de har president, har du tänkt på det va?

Nej, barn gillar inte ol…

Sjukling – med en hemlig längtan

Ett glatt barn var jag enligt uppgift – men jag lyckades beta av en hel del sjukdom före min 18-årsdag. Alla barnsjukdomar utom påssjukan. Lårbensbrott som 3-åring med påföljande njursten, sjukhusvistelse i många veckor. Blandade barnallergier (jordgubbar m m) och sedan svår gräsallergi (gråbo, timotej) som 12-åring. Sprutor, piller, inhalator – sommaren igenom var jag hårt medicinerad och jättetrött.

Första ryggproblemen vid 13. Svår kotförskjutning, "utslitna diskar" (ha!), ischias. Gick med pyttesteg, svåra smärtor. Benhinneinflammation. Urinvägsinfektion. Många öroninflammationer, en gång så illa att jag blev döv i 3 veckor. Spricka i hälen, gips. En period med höfter som gick ur led. Förhöjd ärrbildning på axlar och bröst – det blev stora, röda ärr så fort jag kliade mig. Och de gick inte bort.

Salmonella. Hu, det var inte kul. Scharlakansfeber – åh, det var när jag var vald till Nynäshamns lucia! Det vägrade jag att missa, så jag stapplade runt med 40 graders feber på …