"Vad ska du bli när du blir stor? Rita en bild och berätta för dina kamrater."
Det var årskurs 2 i skolan. Barnen runt omkring mig satte fart. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och lärare började ta form. Jag visste precis vad jag skulle rita!
Tips till intresserade:
1 Om du går i en skola i ett sekulariserat arbetarsamhälle, där INGEN (och jag menar ingen) är religiös, säg inte att din framtidsdröm är att bli Jesus.
2 När den snälla läraren säger att du får ångra dig, dräm inte till med President som nummer två.
Det är inte lätt att vara barn. Jag var sju år, eftersom jag hade börjat ett år tidigare i skolan, och hade inga som helst begrepp om lagom eller möjligt. Vadå, Jesus gick väl inte i Jesus-skola? Vad är det som säger att inte jag kan bli nästa Jesus? Och jag veeet att vi inte har president i Sverige, men vad är det som säger att det är så när jag blir stor? Förresten kanske jag vill bo någonstans där de har president, har du tänkt på det va?
Nej, barn gillar inte olika. Jag fick kapitulera och rita en arkeolog i ett lerhål.
Nu är jag 47 och vet fortfarande inte vad jag ska bli. Det sa jag till en kund som låg på behandlingsbänken. "VA, men du är ju kroppsterapeut! Det måste du ju fortsätta med, hur ska vi annars klara oss här på ön?" Måste och måste. Jag gör väl det om jag vill. Eller låter bli. Och med tanke på att folk har bott på Gotland sedan typ stenåldern och klarat sig utan mig i tusentals år, så skulle det nog ordna sig om jag får nya himlar i ögonen.
Ibland önskar jag att jag vore sådär superfokuserad. Tänk, att vara helt bombsäker på att en har precis rätt yrke, jobbar med precis rätt saker och är på rätt plats! Det måste vara underbart. Vilken trygghet!
Själv är jag mest intresserad av att göra något vettigt med min tid på jorden. Hur bidrar just jag på bästa sätt? Jag vet inte än. Att starta dansskola var rätt bra. Det var många som fick en positiv självbild och kroppssyn, det genererade karriärer inom kreativa yrken, det spred glädje, det gav Växjö 3 dansskolor. Att starta fristående skola var också bra. Många glada barn får en bra start i livet där. Att behandla folk som mår dåligt är också bra. Varje person som mår bättre är ju en fin sak.
Men ibland tänker jag... Vad skulle jag allra helst vilja göra? Om jag fick pengar oavsett vad jag gjorde, vad skulle jag då hitta på? Då är svaret självklart: Skapa. Skriva böcker, texter, låtar, pjäser. Sätta upp saker, göra installationer. Sy, hantverka, lära mig tova och knacka sten. Föreläsa. Inspirera andra att följa sitt hjärta.
Kreatör Karin Leoson. Fint som snus, det!
Det får bli planen framöver.
Det var årskurs 2 i skolan. Barnen runt omkring mig satte fart. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och lärare började ta form. Jag visste precis vad jag skulle rita!
Tips till intresserade:
1 Om du går i en skola i ett sekulariserat arbetarsamhälle, där INGEN (och jag menar ingen) är religiös, säg inte att din framtidsdröm är att bli Jesus.
2 När den snälla läraren säger att du får ångra dig, dräm inte till med President som nummer två.
 |
| Bild från Jesus Christ Superstar, Växjö. Foto: Mats Samuelsson (?) |
Det är inte lätt att vara barn. Jag var sju år, eftersom jag hade börjat ett år tidigare i skolan, och hade inga som helst begrepp om lagom eller möjligt. Vadå, Jesus gick väl inte i Jesus-skola? Vad är det som säger att inte jag kan bli nästa Jesus? Och jag veeet att vi inte har president i Sverige, men vad är det som säger att det är så när jag blir stor? Förresten kanske jag vill bo någonstans där de har president, har du tänkt på det va?
Nej, barn gillar inte olika. Jag fick kapitulera och rita en arkeolog i ett lerhål.
Nu är jag 47 och vet fortfarande inte vad jag ska bli. Det sa jag till en kund som låg på behandlingsbänken. "VA, men du är ju kroppsterapeut! Det måste du ju fortsätta med, hur ska vi annars klara oss här på ön?" Måste och måste. Jag gör väl det om jag vill. Eller låter bli. Och med tanke på att folk har bott på Gotland sedan typ stenåldern och klarat sig utan mig i tusentals år, så skulle det nog ordna sig om jag får nya himlar i ögonen.
Ibland önskar jag att jag vore sådär superfokuserad. Tänk, att vara helt bombsäker på att en har precis rätt yrke, jobbar med precis rätt saker och är på rätt plats! Det måste vara underbart. Vilken trygghet!
Själv är jag mest intresserad av att göra något vettigt med min tid på jorden. Hur bidrar just jag på bästa sätt? Jag vet inte än. Att starta dansskola var rätt bra. Det var många som fick en positiv självbild och kroppssyn, det genererade karriärer inom kreativa yrken, det spred glädje, det gav Växjö 3 dansskolor. Att starta fristående skola var också bra. Många glada barn får en bra start i livet där. Att behandla folk som mår dåligt är också bra. Varje person som mår bättre är ju en fin sak.
Men ibland tänker jag... Vad skulle jag allra helst vilja göra? Om jag fick pengar oavsett vad jag gjorde, vad skulle jag då hitta på? Då är svaret självklart: Skapa. Skriva böcker, texter, låtar, pjäser. Sätta upp saker, göra installationer. Sy, hantverka, lära mig tova och knacka sten. Föreläsa. Inspirera andra att följa sitt hjärta.
Kreatör Karin Leoson. Fint som snus, det!
Det får bli planen framöver.
Kommentarer
Skicka en kommentar