Fortsätt till huvudinnehåll

Rensa ut och bjud in förändring!

Vi omger oss med saker. Möbler, kläder, porslin, apparaturer av olika slag, hudvårdsprodukter och gud vet vad. Ofta har vi otroligt mycket prylar omkring oss – långt mer än vi använder och behöver. Någon sa att "man ska inte ha mer saker än man kan ta med sig upp i en tall" och det kanhända vara sant, men jag är inte så asketisk. Jag tycker om att ha bra, vackra och funktionella saker tillgängliga.

För oss som äger mer än vi kan ta med upp i en tall är det viktigt hur vi ordnar och förvarar. Det är nämligen så att de saker vi lägger på hög binder energi. De skapar stagnation, orörlighet, stillastående. Speciellt om sakerna är trasiga, inte helt funktionella eller bara inte riktigt älskade.

Därför är det bra att rensa ut då och då. Den där vackra skjortan som du aldrig har använt är värd ett bättre öde än att hänga i din garderob. Mormors teservis må vara vacker, men vad gör den för nytta i en kartong i källaren?

När livet är lite trist, du upplever att du står stilla eller sitter fast har jag därför ett tips till dig: Städa och rensa ut! Börja med vinden om du har någon. Att ha saker över huvudet är synnerligen dåligt. Sedan går du på alla utrymmen som inte egentligen är gjorda för förvaring: Bakom dörrar, under sängen, ovanpå skåp. Därefter kör du garderober, skåp och lådor – ett rum i taget. Orkar du mer så tar du källarförrådet.

Det är fantastiskt! Inte nog med att du kommer att älska allt som du sparar, städar, tvättar och ordnar ännu mer än förut när du får titta på dem igen, du kommer också känna dig lätt och lycklig för att de saker du inte använder får gå vidare. Lämna till Kupan eller sälj via Tradera och kör resten på återvinningen – sakerna återgår till kretsloppet.

När jag blev sjukskriven för utmattning, var det första jag gjorde att ordna linneskåpet. Det kändes helt absurt just då, men samtidigt så enormt viktigt. I vår prästgård hade vi ett helt gå-in-i-förråd med hyllor från golv till tak. Där rymdes massor, vilket också var anledningen till att jag knappt hade slängt något alls på åratal. Men det var så mycket saker där så att jag inte hittade någonting. Och till sist kändes det... smutsigt. Fastän allt var nytvättat, så såg det skrynkligt och olustigt ut. Jag gick igenom allt, tvättade om, sorterade och rensade, strök och vek. La in vackert, luftigt och perfekt organiserat. Det tog mig typ två veckor, för jag var ju så trött och orkade väldigt lite, men det blev bra. Och det var en avstamp: När jag väl hade klarat det, kunde jag jobba vidare. Med mig själv, med fler förvaringsutrymmen i huset. Jag rensade ut i mig själv i takt med att jag ordnade i huset.

Jag har genom åren sedan hört många berätta liknande historier. Många utmattade gör det helt instinktivt: Rensar, renoverar, ordnar. Det är klokt – för rensningen bjuder in till förändring. Först när det gamla är borta, kan man få plats med något nytt!

Nu i januari och februari är det extra bra att rensa. Det är en perfekt tid att minnas, återkoppla, fundera, ordna och planera. Gör upp med och rensa ut! Snart kommer mars, starten på det nya året. (Nej, nyår inträffar inte i januari. Bara formellt. Året föds på våren, i mars.) Vill du ändra, förändra och utveckla så är det ett fantastiskt tillfälle. Städa bort nu, öppna dörren för det nya i mars/april. Underbart! Du kommer att känna dig näst intill pånyttfödd. :)


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kulturens roll

Jag har alltid älskat att måla och skapa i lera, sy, skriva berättelser, spela teater och snickra. Själva skapandet har alltid varit lika självklart som att andas eller äta för mig. Däremot har jag aldrig förstått mig på sport. När jag var 10 år var jag snabb. Jag blev därför värvad till friidrottsklubben av en kompis. På första träningen sprang jag fortare än alla andra och fick springa mot de lite äldre. Jag sprang fortare än dem också. Efter den gången gick jag aldrig mer tillbaka till träningen. Min far kunde inte förstå det. Jag kunde först inte förklara, men så småningom kom det: Varför? Varför ska jag springa? Det gav mig ingenting. Tävlandet var helt ointressant. Och att springa samma sträcka om och om igen? Fruktansvärt enahanda.   Som vuxen har jag dock funderat över det här. Det finns ju ett oerhört engagemang för både sport och kultur, så det finns definitivt ett behov av båda. Men vad gör de här olika krafterna i våra liv? Och har vi bala

Livets cykler

När jag fyllde 40, bestämde jag att jag fyllde 4.0 – den fjärde versionen, helt enkelt. Den första versionen var barnet och ungdomen , den jag uppfostrades till, den som bodde med sin födelsefamilj i det lilla samhället där världen var färdig. Hon som sågs som en introvert pluggis, finbarn som dansade, hon som alltid maxade alla prov. En outsider i rostbrun cape och filthatt. Flickan som skulle bli forskare, läkare, advokat eller åtminstone journalist. Den andra var tjugoåringen som gav sig ut och testade att stå på egna ben, som åkte till borgarstaden för att plugga men som blev koreograf och regissör . Hon som på tåget dit bestämde sig för att kliva av som en extrovert och självsäker person, som lyfte fram allt det kreativa, drivna och busiga i sig själv och alla. Hon som startade och drev dansskola för tusentals barn och ledde stora musikaluppsättningar, gick på premiärer och var som solen. Den tredje var mammakvinnan , som födde barn och renoverade hus. Som blev ordförande fö

När jag blir stor

"Vad ska du bli när du blir stor? Rita en bild och berätta för dina kamrater." Det var årskurs 2 i skolan. Barnen runt omkring mig satte fart. Brandmän, poliser, sjuksköterskor och lärare började ta form. Jag visste precis vad jag skulle rita! Tips till intresserade: 1 Om du går i en skola i ett sekulariserat arbetarsamhälle, där INGEN (och jag menar ingen) är religiös, säg inte att din framtidsdröm är att bli Jesus. 2 När den snälla läraren säger att du får ångra dig, dräm inte till med President som nummer två. Bild från Jesus Christ Superstar, Växjö. Foto: Mats Samuelsson (?) Det är inte lätt att vara barn. Jag var sju år, eftersom jag hade börjat ett år tidigare i skolan, och hade inga som helst begrepp om lagom eller möjligt. Vadå, Jesus gick väl inte i Jesus-skola? Vad är det som säger att inte jag kan bli nästa Jesus? Och jag veeet att vi inte har president i Sverige, men vad är det som säger att det är så när jag blir stor? Förresten kanske jag vill bo någ